Aftermath (eller efterdyningar, för den mindre språkbegåvade)

Tillbaks på jobbet igen... Hemma med mina träliga ögon under tisdagen. Tveksamt om jag tagit mig till jobbet och hem med livet i behåll, möte med banken idag, 09.00, missar man dock inte! Nåja, Rainbow som sagt skitbra, men det var ju iof första skarpa läget för oss, då vi missat både Pain och Grand Magus som lirade så tidigt att inte ens dom morgonpigga rackarna i ANC han med. Nu törstade vi verkligen efter Rock´n Roll!! ZZ-top var en lååååång gäspning och Flogging Molly kändes sisådär lagom felpacerade, men visst, lite småexotiskt med knätofsar, dragspel och fiol bland allt skinn, alla nitar och framför allt: Vrålande gitarrer!!!
Avslutet på kvällen med Twisted Sister, jaa, vad ska man säga om TS? Jag vet faktiskt inte...
Bilden ovan är från Jon Olivas Pain, fredag, 13.30-14.45. Jättebra konsert! Rösten håller väl kanske inte hela vägen, men jösses vicken karisma!!!

Fredag alltså, den gode Jon, följt av Marillion, såg delar av Demon, och sen höjdpunkten för mig denna dag: Kamelot!!! Så började det regna...O det regnade, o regnade, men va gjorde det??? Till en början kändes showen lite för välpolerat och stylad, men sen kom dom, jädrar i det snuset igång! Roy Khan, den norske demon-sångaren, briljerade. Synd att ljudet inte var det bästa. Dubbla baskaggar kräver sin ljudprofessor, o han var inte på plats... Tore o Farbror Bosse tryckte i öltältet, men jag och Linnea tog femtio steg bakåt och hittade en skaplig spot. Jag förstår att Susannes kompis, Karina´s, svar på min fråga -Såg du Kamelot igår??? blev "Jag är kär!!!" Näefaan, riktigt bra!!! Kollade sedan inledningen på Foreigner, men ledsnade efter typ, 5 låtar. Har väl inte hört så mycket mer en deras klassiske "gråa albume" -Foreigner 4-. Kan sedan, med besvikelse, säga att i detta skede, blöt och hungrig då vi gick tillbaks till tältet för lite käk o vino rosso, faktiskt inte hade några andra planer än att se både Motörhead och In Flames. Men ibland är karaktären inte på topp... Synd, för det var ju tydligen skitbra enligt Mattias Kling, Joacim Persson eller vem det nu var som skrev i Aftonbladet för kvällen. Men sannolikheten att nån av dessa två herrar skulle skriva ett negativt ord om Gothenburgssoundets pionjärer, är ungefär lika stor som att JAG skulle skriva ner Electric Boys, eller att grisar kommer lära sig flyga!!! De två undre bilderna är från Kamelot. Bomber o granater!!! Vi hörs.