Sweden Rock dag 2

11.30 Houston
12.00 Steelheart/Agent Steel
15.00 Evergrey
18.15 Mustasch/Stryper
20.00 Rob Zombie
21.45 Helloween
23.30 Whitesnake/Ghost

Så ser schemat ut dag 2. Skippar Houston, då AOR liksom hamnat i bakvattnet i min musikvärld, sista 15 åren... Börjar dagen med Agent Steel, vars tre första låtar var jättebra! instrumentala, och sen kommer sångaren... och vi byter scen och tittar på Steelheart istället. Skapligt, lite tradigt. Kommer ihåg att jag och Flagga köpte en, måste varit den första eller andra, Steelheart-platta då Tompa-mannen fyllde år nån gång i mitten på 80-talet. Det var vi tre som köpte en vinyl i present åt varandra varje födelsedag. Lite roligt.
Sångaren, Kastrat-Ove Matijevic, gjorde Mark Wahlbergs sång i filmen Rock star. Gäsp...avdelningen värdelöst vetande...
Sen var det tillbaks till Sweden Stage där Agent Steel's grejor plockats bort och ersatts av Evergrey's. Evergrey som Bosse tjatat om att se. Tyvärr för honom, så glider väl inte han in förrens vid 21.00 ikväll...förvisso i lagom tid för att se Whitesnake, men ändå... TOO BAD! Dök visst upp ett par studentfiranden som skulle avklaras innan hojen kunde riktas mot Norje...
Har inte hört SÅÅ mycket med Evergrey, men det jag hört är BRA! Och det VAR bra! Stark 3'a. På avslutande, A Touch of Blessing och Dilba-covern I'm Sorry är det ståpäls, och en väldigt tung 4'a!
Tillbaks till tältet. Gick bort till grinden och Clearade Peter, Mattias och Lottalainens entré. Tillsammans gjorde vi vårat bästa att tjata hål i huv'et på ALLA grannar. Den närmaste, en något förvirrad 25-åring från Halland, bröt fullständigt ihop, då vi tände grillen. Hon sprang gråtandes runt och slet i sina tältpinnar. Hon hade fått nog!!! "-Så här får det FAAN inte gå till!" hojtade grannens granne till mig. Pappa-Halland? "Nu flyttar NI grillen, inte hon tältet!!!" -Of course, sa jag och fortsatte: -Vi har redan flyttat den en gång, men bara hon säger till VART jag ska flytta den, så ska jag flytta den!!! Och Mattias drog fram Rosèvinet och "inte ska nån behöva flytta inte" och "jag sköter förhandlingarna här borta, kom nu darling ska farbror gottgöra med en liten hutt".

Kling-Klong! Konsertklockan slår! Dags för MUSTASCH!!! Fy fasiken vad det gungar! Ralph & The Boys har ju blivit något av mina live-favos. Har väl sett dom typ, 6-7 ggr de senaste 3 åren. Och man märker en klar skillnad nu, 2011, mot till exempel giget på Sweden Rock 2008, då deras lineup var den "Klassiska", eller konserten i våran hemma-hamn, Örebro, 2009. Då hade gitarristen Hannes Hansson lämnat bandet och ersatts av David Johannesson. Mats Hansson gick väl i samma tankar och lirade trummor lite på tomgång. Trodde det skulle bli ett avgrundshål för Danne McKenzie att gräva igen, men han har klarat det galant!
Det är ÄNNU mer spelglädje nu!!! Man kan säga vad man vill om Ralph och hans sångkvaliteter, men han är en scenpersonlighet och entertainer som få slår i Sverige!


Bilden är från deras gig på Trägår'n i Göteborg, 28 december 2008. Mellandagsrea så att säga... Fattar ni vilket party! Mustasch i SIN hemma-hamn!!! My God!

Skippar Rob Zombie och Helloween och tar sikte på tältet. Sitter och berättar anekdoter och dricker bira och håller sånär på att bli överkörd av en Electra som kommer farandes! What the F--K! Halldén och Farbror Bosse rullar in! "Fram med SPRITEN bröder!" Hojtar Bosse, som ju faktiskt har en 4-dagarsbiljett, och alltså missat allt godis vi fått se/höra. "Skapligt sugen på Whitesnake nu!" säger han.

And off we go! Hade med oss Linnea och hennes klan, och hon hade hittat en bra spot. Ca 20 meter framför mixertornet fanns en liten kulle där sikten var kanon och ljudet exellent!!! Men det spelade liksom ingen roll då gitarr-onaniandet får en 12'a på en 10-gradig skala... Ca 15 min slösas bort på en gitarrfight mellan Doug Aldrich och Reb Beach. -För i HELVETE! skrek jag till Lotta, -Dom kunde ju lirat Still of the night 2 ggr istället!!! Tilläggas ska att gitarrbögeriet följdes av ett 2 veckor långt trummsolo... Samma skit som 2008! Och jag skriver väl samma sak som då: Bobby Rondinello gjorde det redan 1982-83, nämligen slängde trummpinnarna och gick loss på skinnen med händerna!!! Intet nytt från västfronten... Men då dom lirar LÅTAR då är det sååå jävla, sjukt bra!!! Det ryktades om att Hammond B2-generalen Jon Lord eventuellt skulle dyka upp, men vi fick hålla till godo med Bernie Marsden och Adrian Vandenberg. Inte kattskit det heller!!! Att se gamle Marsden gav mig NÄSTAN en liten tår i ögonvrån...

Ja, jädrar...