R.I.P Peter Andersson

" Svensk omkom i fransk lavin
En svensk fanns bland de fyra som dog
i en lavin i Val d'Isere i Frankrike
i dag, skriver Reuters som hänvisar
till franska myndigheter.
Två av de omkomna var fransmän och en
var britt. En femte person kunde
grävas fram oskadd. De fem åkte off-
pist när de rycktes med i lavinen.
Svenska ambassaden i Paris bekräftar
dödsfallet. Enligt pressrådet Svante
Hådell är det en man i 50-årsåldern.
Inga övriga svenskar var inblandade i
olyckan. Alla bar sändare vilket gjor-
de att de kunde lokaliseras snabbt."


Alta, Utah


Arapaho Basin, Colorado


Breckenridge, Colorado


Snowbird, Utah

Hajade naturligtvis till då jag läste detta. Vet att min gamle vapendragare brukar hänga i Val D'Isere vid den här tiden varje år. 3-4 veckor. Hyrde sig en lägenhet, käka god mat och åkte med grabbarna på Top Ski, Laurent och Didier. Båda två är givetvis legitimerade UIAGM-Guide de montagne, men olyckan var visst framme... Laurent har ringt till våran gemensamma polare Uffe och bekräftat det inträffade. Didiere och en grupp på 5 åkare, Peter inkluderad, hade varit ute och åkt i Grand Vallon i västra delen av systemet. Verkar som det släppt rakt under dem. Lavinen var 250m bred, bråttkanten var hela 80cm och de  hade rasat 750 fallhöjdsmeter! Många ton snö... Didier och en till i gruppen klarade sig, men 4st omkom.

Bilderna är från våran första USA-trip 1996. Peter jobbade då ihop med Uffe, och de två hade planerat den här resan: 1 månads hikande genom 4 delstater. Fick ett av mina berömda infall och bokade flyg, typ, 2 veckor innan vi skulle åka. Hade aldrig träffat Peter innan, så vi skakade hand första gången på flygplatsen i Denver. "Han är rätt speciell" hade Uffe sagt, men vi gick bra ihop alla tre. Har för mig att det av 29 dagar i USA, blev 26 dagar på skidor, 350mil i bil och 17 skidorter i 4 delstater! Avverkade bl.a. den klassiska Corbet's Couloir, i Jackson Hole, Wyoming. (nedan) -98 gjorde Peter och jag om ungefär samma trip.



https://youtu.be/PxO4oOuQZ9g


Vi har även kamperat ihop i Alperna. Första gången vi åkte med Top Ski i Val D'Isere var på nån Xtra-Special-Charter med Ving: 7 skiddagar, varav 5 dagar med guide och käk. Det var Laurent som höll i gruppen: jag, Uffe, Peter och två andra snubbar. Året var -99 tror jag. Vi möttes på flygplatsen i Chambery. Peter och jag hade typ, 3tim på flyget medans Uffe-stackar'n, som på den tiden bodde i The Republic Of China, suttit på plan i ca 13tim. Jetlagad och på det hela taget skapligt kraschad, tutade Peter och jag i honom mängder med Jack Daniel, det var en 3 tim transfer i buss att slå ihjäl... Väl framme i Val D'Isere skulle Uffe P visa oss var skåpet skulle stå! Han hade ju minsann vart där tidigare, så vi tog rygg på honom. Men Uffe hade blitt bra pruttig, och började jiddra med vakterna på mandarin, (kinesiska för den mindre vetande...) så, ja, det hände väl inte så mycket mer den kvällen... Senare i veckan blev vi UT-snöade! Det snöade någe så in i helvete att då vi under dagen hade varit i närliggande Sainte-Foy, för some serious POWDER SKIING, så fick vi inte komma upp i dalgången. BOMMEN NER!! Laurent fixade nåt boende hos en bekant som hade ett hotell i närheten. Visserligen bara öppet på sommaren, men då Top Ski hade en grupp till ute, vilket gjorde oss till 12 behövande personer i nöd, så slog ägaren upp portarna. Vi tog oss till hotellet via en riktig skogsvända och damp ner i byn, morsandes på gamla tanter i hucklen som frejdigt skottade sig blåa i nyllet! 2001, tror jag, åkte jag ner och bodde hos Peter. Vi rekryterade en egen grupp; Anne-Cari och Svein från Norge och Martin från Danmark(!). Han jobbade som fotograf åt nån modeblaska och hade ett par dagar över innan han skulle åka till Paris för nån jätte shoot-out. Försökte bjussa Benco på en Fet-Spliff då vi delade bil till Geneve...Han åkte i dunpaj och jeans(!), hade astma och rökte (vanliga cigg oxå...) men hängde med bra på sina hyrda Rossignol. Det var detta gäng + Didier från Top Ski (en liten iller till fransman som körde Telemark på ett sätt som jag inte trodde var möjligt!!!) som satte oss i Grand Preliften, knallade de sista 200 fallhöjdarna upp till kammen på Charvet och slängde oss ut i klassiska Couloir de Pisteur. (bilden nedan)




So long Peter, god bless you!